I wanted to achieve a lack of weight- and size relations and let the video describe a gigantic, as well as a microscopic, universe. A place that had no horizon but of currents that through the eye of the beholder could expand out in the space. Every scene is carefully arranged. The image is manipulated; it is doubled, reflected and twisted in order to be placed in a space in between reality and fiction. To edit a video can be compared with composing a piece of music. How the scenes are put together determines rhythm and intensity. In The sea of tranquility the silence is more effective than sounds and instead there is a clear visual pulse. The video is displayed in loops and lacks beginning and end. The beholder can begin or quit the video whenever. 

Scenes from Holograms of Ecolonia is created as an ordered purchase by KORO to be permanently displayed at the university NTNU when they issued a greater new- and reconstruction. I was asked to put together scenes from my Ecolonia-archive and create a context in which the main emphasize was on reflections of biological processes and different approaches to technology, also through craftsmanship and art. I was assigned to work with a video projection against a wall of raw concrete. I chose scenes that can function intimately with presence and distance to the room of entry which rises and surround the projection wall of the university.

Minnet vindlar och vrids av omständigheterna kring var person och tid. Längs vägen lagras meningen av det vi genomlever, snarare än händelser och kronologi. Vi minns verkligheten så som vi har förstått den. Minnesforskare menar att varje gång vi återvänder till ett minne blir hjärnans kopplingar till minnet allt fler, samtidigt som vi ändrar lite på det. Därav omformas sannolikt våra starkaste och mest återkommande hågkomster och ändrar betydelse över tid. Minnet växer och förändras, likt en spännande saga som berättas om och om igen.

Kanske kan konsten få oss att känna igen tillstånd hos oss själva och på så vis tala till en hemlig och kanske universell aspekt av att vara människa. Likt minnets hierarki är det för mig i konsten viktigare att förmedla erfarenhetens art än händelsen själv. Jag är intresserad av att återge något dolt, ett naturens “mer” som uppfattas bortom det vi ser med ögat. En abstraktare sinnlig beskrivning av naturen. En slags förkroppsligad upplevelse av skönhet, intensitet och mystik. Mystiken här är en alternativ visuell kunskap vilken formuleras bortom ord. Den bjuder in oss i en absolut närvaro där verkligheten är mer verklig och vi mer levande.

När en går in i den andra världen, den magiska, leken eller konsten, upplöses jaget och blir inte lika viktigt. Jag vill göra rum för upplevelsen av att vara en del av en större helhet, samtidigt som minnena är ens egna. Alla har sin egen barndoms lekar och fantasier, sina egna platser att återvända till. Samma människa kan återkomma gång på gång och möta glimtar från olika tider. En portal som leder någon annanstans, skilda minnen knyts samman och nya skapas där något annat skymtas.

I ”Minnets stig” har jag låtit motiven avteckna sig likt skepnader. Skepnader av vad de kan ha varit, eller, som de skulle kunna vara, eller bli. Varje bild och objekt har bearbetats och genomgått en abstraktionsprocess. De förenklas för att öppna upp till en vidare läsning där var och en, genom sina egna erfarenheter, ska kunna läsa in sitt eget liv i verket. Jag vill ta landskapsbilden, växten eller barnet förbi den invanda föreställningen av vad vi tror att vi ska uppleva när vi möter en natur, en människa, eller, ett verk. Med den mystiska bilden vill jag bryta stereotyperna och skapa nya kombinationer av landskap och erfarenheter som därigenom också kan ge andra upplevelser och innebörder. När du sitter väntande på bänken och fingrar på flikarna i ormbunkens blad inbjuds du att gå minnets stig. Den är var gång olik.

Molds of Ecolonia #1-14
Plaster Bas-relief
42x28x1,3 cm

Light touch of Ecolonia
Video installation
Projection on wall in corridor
10 min in loop
No sound
Photo: Per Mannberg, Region Stockholm 2019

Holograms of Ecolonia #31-34
Photography on walls and ceilings

When one speaks of dance and movement it is possible to differ between the controlled and the free movement. What separates them are the degree of awareness and depth. Simply put the controlled movement is choreographed whereas the free movement has a lower degree of awareness but a greater depth. Many movements in our everyday life is performed through habitual patterns that we have in our bodies and is thereby governed by rules. But to run or to walk may also be free movements, as long as you find a way into the movement that enables you to perform it freely. An interesting discovery that science has provided is that we are more capable of reading emotional states of mind after we have performed a free movement than we are after we have performed a controlled movement. In other words, after we have performed a free movement we are more likely to connect with our emotional adjustment. The video installation The Mind is a Muscle is inspired by the studies made by the scientist Åsa Unander-Scharin of how our emotions are affected by seeing a robot dance on a screen. The experiment shows that we are just as affected by watching someone else performing movements as we are when we are in a physical activity ourselves. In the artwork The Mind is a Muscle I have used the free movement.
The title The Mind is a Muscle is borrowed from a multi-divided performance made by Yvonne Rainer in 1968, where the dance of seven dancers is combined with film and text.

In order: 1. Video installation in entrance and café room. 2. Video installation in entrance and café room. 3. Photography on wall in corridor.
Photo: Siv Hilde Meen, Filmfabrikken

An artwork for us who once have left home to live elsewhere or us who have been forced to flee. With presence and painful homesickness Fanny Kivimäki gives a performance on life, dreams and remorse.